Det här med spindlar..

Just nu sitter jag ute på altanen med mitt kaffe och bara väntar. Väntar på att Marcus ska tillfånga ta och avliva en av de största spindlar jag någonsin skådat. Eller iallafall som jag sett i mitt hem.

Jag gick ner i källaren där Marcus i lugn och ro höll på med tvätten. Stannade nog ca 10 minuter. Gick sedan mot gillestugan i lugnt behagligt tempo. Kollade mot soffan och där på golvet låg något som jag först trodde var någon trådklump. Men vid närmare inspektion ser jag att det måste vara en gigantiskt grotesk spindel. Min första tanke var givetvis rädda barnen först!!!! Men så kommer Marcus in och säger.. "jag hoppades att du inte skulle se den.." va?!?! Han kände alltså till detta vidriga monster och hade inte larmat till mig när jag befann mig på övervåningen. Både mitt och Filippas liv stod ju på spel.
Nej, han hade tänkt ta kort på den först. Eh okej. Då antar jag att den är död.
Helt plötsligt från ingenstans kommer svarta faran. Även känd som Fisen. Vår bästa jägare i hemmet. Fram till monstret lunkar hon, och besten springer iväg under soffan.
Här någonstans känner jag att nej, nu klarar jag inte mer. Ger order om att den vidriga, groteska, människoslukande varelsen ska dödens dö innan min käre make får släppas upp från källaren.
Han är fortfarande kvar. Hoppas dock att han vinner fighten. Skulle faktiskt sakna honom om han nu blev spindelmat.  Vilket inte alls är en orealistisk tanke.