Astrid Lindrgrens Värld.

Som barn älskade jag detta ställa. Som vuxen? Not so much. Vädret och getingarna är inget jag håller dom ansvariga för men det var ganska nedgånget, dyrt som tusan, värdelösa restauranger, uräcklig korv, ganska så litet ställe också. Vadå att man behöver 2 dagar på sig för att hinna uppleva allt? Nej, inte alls. Vi stannade 4 timmar. Visst, så mycket teater kollade vi inte på. Men å andra sidan var det inget som intresserade varken Kornelia eller Filippa. Fillan tyckte det var kul såklart. Men Kornelia hade nog högre förväntningar än hon borde ha haft.
Hon fattade att det inte var pippi. Inget stämde ju. Tommy och Annika var ju inte på plats, och inte stekte hon pannkakor eller sov med fötterna på kudden.

Emil blev inte jagad av sin pappa och inlåst i snickerboa. Ja, ni fattar. Dom verkade inte alls leva dom liv som dom gör på tv:n. Så för hennes del är det 2 skilda saker. Även om hon blev mållös efter att ha fått kramar av pippi.

Det mest positiva med hela upplevelsen var väl att det faktiskt inte kostade en krona. Hade jag betalat de hutlösa inträdespriserna hade jag nog varit ännu mer negativt inställd.
Toaletterna var dock fräscha, det är ett plus. Eller ja, det var nog enormt mycket baciller, men det luktade inte vidrigt och inget kiss på sitsen (även om man torkar av ordentligt).
Gratis fikat var också trevligt. Men Marcus kollade inte tillräckligt noga på sin kanelbulle så han satte tänderna i en sötsugen geting som stack honom långt bak på tungan. Men han lever, han andas, och han har ej behövt uppsöka sjukhus.
Nu försöker jag bara övertala honom att ta ett par allergitabletter i förebyggande syfte så man slipper att tillkalla en ev ambulans under natten. För som vi alla vet brukar man svullna upp efter ett tag. Nåja, han är vuxen. Han får själv ta ansvar.

Nu blir det soffan och vila fogar och fötter. Beställa en pizza står också på schemat. Imorgon blir det kusinlek, det ser vi alla fram emot.