Har jag någonsin berättat om Frans? Här kommer hans story.. Ca 1 år efter att jag hade flyttat hemifrån så kände jag att en katt skulle vara trevligt att ha. Så jag vände mig till djurens vänner för att adoptera en katt som kanske haft ett tufft liv.
Jag hade bestämt innan att jag skulle inte ha en hankatt, och absolut ingen röd katt. När det väl var dags att åka och kolla ut min katt så kommer det fram en röd hankatt och hälsar direkt. En supersocial, go och oemotståndlig filur.
Ja, han vann mitt hjärta direkt. Han var ca 2½ år trodde dom. Hade varit sommarkatt men haft en familj som adopterade honom. Efter ca 6 månader hade familjen skaffat en katt till, och då lämnat tillbaks Frans (som dom hade döpt till Nemo). Tur för mig, då fick jag äran att få denna herre till sambo.
Fick ta med honom hem direkt. Första natten vaknade jag av att han låg och jamade i soffan. Stackarn kände sig ensam. Ropade och han kom och la sig i sängen. De följande dygnen gjorde han inget annat än att sova. "Men vilken tråkig katt, han sover ju bara..." Det var tankar jag aldrig skulle ha tänkt. För efter det har han aldrig sovit.
Han är en katt med massor av energi. Han har åsamkat mig håriga kläder, sår, gråa hår, förstörd heminredning och div frustrerade ögonblick.
En incident som jag får leva med resten av mitt liv är när jag hade lagat mat. Frans, social som han är hoppar upp, rakt på spisen. Jag som självklart vill rädda honom från att bränna sig lyfter snabbt bort honom. Han blir livrädd och det resulterar i att min arm får sig ett antal rivmärken. Armen svullnar upp och är blå-lila i ca 2 veckor innan det blev bättre.
Än idag har jag ett par ärr kvar. Ett som går rakt över armen på ca 4-5 cm. Ser ut som någon knivskurit mig. Visst, inte snyggt men det kan jag ta. Det värsta är det på undersidan av armen. Går från handflatan rakt till armvecket. Ser ut som jag skurit mig själv.
Minns när jag var hos läkaren och han frågade vad jag hade gjort där. Tror inte att han trodde mig ett dugg. Men det är sant.
Han besitter även förmågan att bryta sig in i kylskåp. Och synen av slemmiga spår och kött på golvet är en syn man upplevt ett par ggr..
I övrigt så brukar han bli uttråkad och riva ner all form av heminredning. klösa på möbler och ha sin galna blick. Han har förmodligen någon form av bokstavskombination. Ja, hela jäkla alfabetet förmodligen. Men han är min älskade Frans ändå.
Folk undrar hur man står ut. Och visst, vid 4 på morgonen när han trasslat in hela sig i persiennen i sovrummet funderar man själv också. I hans försök att komma loss så ramlar både lampan och blommorna ner också.
Han är världens snällaste och har genom åren välkomnat 3 andra katter i vårat hem. Han är så snäll, omtänksam och livlig.. När jag bodde själv så hoppade han upp i famnen direkt när man kom hem. Ja, det gjorde ont. Men ack så mysigt att bli mött av en stor röd livlig katt som hoppade upp på axeln och burrade in sig.
När det blåser, regnar och är allmänt skitväder ute så är han som galnast. Han flyger fram i fönstren och jamar och vill ut. Men nej, för allas (särskilt hans) säkerhet så får han vara innekatt.
Folk tror att 2 barn ställer till det. Men nej, en röd livlig hankatt vid namn Frans är den som får mig att vilja åka bort och vila upp mig med jämna mellanrum. Han är anledningen till att dammsugaren mestadels käkar jord och blomblad. Att man inte kan ha något annat än krukor som tål att åka i golvet gång på gång.
Anledningen till att julstjärnor o div andra mindre nyttiga växter gör sig bäst i någon annans hem. Han äter allt. Ja han bröt sig in i ett skåp hos min mamma och käkade blomstergödningspinnar. Då blev man ju orolig att han skulle dö. Men nä. Lite kass mage var allt.
Han är en mycket märklig katt. Fräknar på nosen och svarta prickar runt tandköttet för jämnan. Ja, det ser ut som han snusar. Men det är bara härligt god blomjord.
Mitt hem är inte barnsäkrat. Det är kattsäkrat. Det är den säkraste form av säkring man kan göra.
Lille El Fransovic.. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar