Filippa kom hem, glad som bara hon kan vara. Men med ett par finfina skrubbsår och röda bulor i panna och på kinden. En liten snubblare är hon visst. Precis när Marcus kom för att hämta hem dom så hade hon vurpat.
Blir fint inför fotograferingen på torsdag. Oh well, det är så hon. Min lilla slagskämpe!
Marcus tog och körde in till stan efter barnen lagt sig, shoppingdags tydligen. Ja, man får ju passa på när inte barnen är med. Hoppas att han köper med något gott hem till sin sjuka, gravida, ynkliga och alldeles, alldeles underbara hustru.
Ost och kex hade suttit fint. Gärna med lite vin till. Men visst, vinet får jag skippa. Brieosten som ligger i kylen och nästan vrålar efter mig får jag också låta bli.
Alla goda, gräddiga, starka ädelostar får också vänta. Men lite hederlig färskost ska väl ändå gå bra.
3:e graviditeten, och 3:e gången jag får ett sådant sjukt sug.
Efter att Kornelia föddes åkte vi direkt från BB till Citygross för att köpa ost till mig. Det är galet. Ge mig ost!!!
Imorgon är det inget inplanerat, känns ju ganska skönt med tanke på att det känns som att det är 100 saker helatiden, och när man är sjuk så är allt extra jobbigt. Är det inte bättre imorgon så får jag avboka min akupunktur på torsdag. Och det vill jag verkligen inte behöva. Det är som den bäste spa-upplevelse man kan tänka sig. Som balsam för själen, som ett frisörbesök, som att köpa ett nytt nagellack, öppna första julklappen, första klunken på semesterns första glas vin, som kaffet på morgonen, som att få borsta tänderna efter att ha varit hemifrån flera timmar och bara längta efter sin tandborste, som att få slänga upp fötterna i soffan efter en hel dag på springande fot, som fikabrickan efter en förlossning, som ja.. Ni fattar. Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar